Min far, sagoprinsen*

Pappa dog 1984, endast 54 år ung! Om två år är jag lika gammal, gud hjälpe att jag fortfarande får vara med då!

Jag växte upp med mamma och syskon i gbg, pappa bodde i Malmö och var som en sagoprins! Vi sågs en till två ggr. /år och då var allt så festligt och fint!

Pappa slapp allt jobb med växande barn och tonåringar, fick liksom bara njuta av russinen i kakan.

När jag var 18 flyttade jag till Malmö och lärde känna den riktige pappan, han var lika fin som jag trott! En man som aldrig dömde, han lyssnade och gav gärna råd, men lade sig aldrig i! Vi trivdes ihop, hade hur kul som helst!

Pappa var konstnär! Han målade och musicerade! Satte man ett instrument i handen på honom tog det inte lång tid förrän det kom ljuva toner ur det! Vi spelade och sjöng så fort vi hade tid, han uppmuntrade mig till att skriva egen musik, kompade mig med gitarr o munspel!

Han var en entertainer av stora mått, en given vän på partyn. 

Pappa fick cancer, opererades men blev aldrig  bra. Han  fick dock njuta av lyckan av att han och mamma träffades på nytt. Pappa älskade att leka med Linda, han hade en ängels tålamod. När Martina föddes, kom han till sjukhuset och träffade henne, innan han blev ännu sämre…

Han dog älskad och lycklig!

*Tänker ofta på dig  pappa*

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

14 svar på Min far, sagoprinsen*

  1. mogi skriver:

    Vilken fin berättelse du skrivit om din pappa ♥För mig försvann han ur mitt och mammas liv när jag var riktigt liten, så jagvet inte om han lever eller ej idag… är i så fall i 70-årsåldern idag.Pappan som kom istället och adopterade mig… försvann ur bilden när jagvar i 15-årsåldern. Vi har ingen kontakt idag..Den barnen kallar morfar.. har aldrig riktigt kännts som min pappa…Önskar jag kunnat haft så fina minnen som du..Men idag firar vi gubben härhemma… och ringer farfar/morfar..Du får en tumme för din fina text ♥Kraaam från Mogi

  2. Madonnan skriver:

    Så fantastiskt fint du beskriver din pappa. Lycka att ha en så god relation.Kram o ha en bra söndag!

  3. knaskorken skriver:

    Min pappa dog också 84, men var 51 år. Jag har nog lite ”risiga” förutsättningar för att bli riktigt gammal, för han var som jag. Cyklist och gymnast (det är dock INTE jag *S*), filosofisk och godhjärtad. Men så fick han också hjärtinfarkt, för världen var inte så vacker då heller.Men jag växte upp med honom och mamma…. och syrrorna OCH alla våra djur :)Min pappa var också en sagoprins, och jag skulle gifta mig med honom fram till jag fyllde fem 😉

  4. snicksnack skriver:

    vad fint skrivet ♥/ K

  5. knaskorken skriver:

    Vet du, jag såg nu att det ser ut som om jag berömmer mig själv med att vara filosofisk och godhjärtad. Det var pappa som var det, jag bara cyklar :)Gunnar Wiklund? 🙂 Tanterna frågade alltid mig, om jag var dotter till han som var så lik GW *S* …och jag sa -näe, han heter pappa Yngve- och fattade ingenting. Då som nu :)Våra pappor :):)

    • Ru* skriver:

      Haha näää så läste inte jag det!Gunnar Wiklund var en sångare när jag var liten, han var gubbe redan då, men han var så snygg! hahaVåra pappor =0P

  6. Ninapinas skriver:

    Fint. =)

  7. Kristina skriver:

    Hejsan!Va fint du skrivit om din pappa, det blir en tumme. Min pappa va 54 o ett halvt när han gick bort hösten 63. Nu är jag ca 10 år äldre än han va då. Alltid tragiskt när en nära anhörig el god vän lämnar oss för alltid. Minnena finns där.Var rädd om dig o hälsa fam o katterna så gott!Goa varma kramizar!

  8. Bitte skriver:

    Min pappa dog 55 år gammal i cancer. Det är 16 år sen nu. Något år senare dog hans bror i leukumi också 55 år. Jag har några år kvar till 55 men jag tror ändå att man kommer att vara lite orolig.Jag har inte alls så trevliga minnen av min pappa som du, jag minns mest spriten. De sista åren hade jag dock ganska bra kontakt med honom.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *